sötsug eller välförtjänt avkoppling?

Jag gav mig själv godisförbud fram till Göteborgsvarvet nästa lördag. Det har inte varit några problem nu i veckan, men idag är det helt hemskt. Jag blir nästan tokig så godissugen jag är. Blev först lite rädd att jag är för sockerberoende, men lugnade ner mig själv när jag insåg att jag ju inte haft några problem att stå emot godis, kakor eller andra sötsaker tidigare i veckan. Tycker om att ha nåt att äta i tv-soffan, men det behöver inte vara något godis utan kan lika gärna vara popcorn, te eller frukt etc.

Sen fick jag en annan tanke. Jag tänker att det inte är godiset som sötsak jag är sugen på, utan känslan det ger mig. Efter en vecka med barn och alla måsten blir det en sorts "belöning" och egen avkoppling att få sitta utan barn i soffan och äta nåt gott. Jag är inte sugen på det söta i sig, utan just godiset. Har blivit så att varje fredag i stort sett består av godis framför teven efter barnen somnat. Eftersom marcus jobbar sent och båda är lika trötta så blir det ofta så och det är en vana som jag inte har nåt emot. Snarare tvärtom. Det är mysigt tycker jag med egentid och fredagsmys!

Ikväll fick det istället bli lite galiamelon och ett glas vatten (brukar ta ett glas vin annars, men jag har ju även alkoholförbud ;-)). Kanske ingen jättehit, men nu har jag klarat mig till 21:22 så då ska jag väl klara resten av kvällen. Lite jobbigt, fast samtidigt bra, att jag är för stolt för att ge upp för suget... För jag inser ju att det inte är nån fara att äta lite godis, men å andra sidan blir jag ju stolt och nöjd om jag klarar av att stå emot ;-)

Avslutningsvis så kan jag lova att det nästa lördag kommer blir en stor fet pizza och en välfylld godispåse till kvällsmat!