Ronja 11 månader

Med en snorig dotter och en trött mamma efter en lååång sömnlös natt så blir det inte mycket text, men istället lite bilder på vår lilla tjej som inte är så liten längre!

En ängel med nappen upponer...

Bilar är kul!

Åka gåvagn och klappa händerna är 2 av favoritsysselsättningarna just nu!

Kryp i trädgården.

Syskonmys!

våren på väg - eller?

Nu har det tagit tid sen sista inlägget igen, sorry!

Jag tycker som vanligt att tiden springer iväg, men det är absolut inget jag vill klaga på. Jag tycker nämligen att tiden just nu flyger iväg genom att jag/vi gör roliga och bra saker. Jag har verkligen kommit igång med min träning på allvar, vi har fixat iordning mer och mer här hemma och barnen leker och utvecklas för fullt. Så med andra ord njuter jag av livet och att det går framåt.

Jag känner mig väldigt lyckligt lottad över att jag lever det liv jag lever, med de människor jag har runt omkring mig.

Idag är jag just nu lite trött. Har varit fullt ös sen morgonen som det brukar här på tisdagarna. Upp vid 7 (vanligtvis 6, men tack vare sommartid blir det en timme senare), fixa blöjor, kläder och frukost, iväg till kyrkis med wilmer, hem och somna ronja, packa badväskan och sen iväg till babysim. Simma en halvtimme, duscha snabbt, hem och hämta syskonvagnen, gå till kyrkis och hämta wilmer, hem igen och äta lunch, somna ronja och lägga wilmer med nappen framför barnkanalen. Och nu sitter jag här, 12:30 och fortfarande återstår många timmar av dagen...

Vid 14 (efter marcus kommer hem) tänkte jag åka till gymmet för ett snabbdistanspass på löpbandet. Hade egentligen tänkt springa 10 km ute, men tappar helt suget när vädret är som det är. Synd eftersom det var så fint igår :-(

Jaja, nu ska jag iallafall surfa runt lite och slappa innan det är dags att packa träningsväskan.

Förresten så är vår lilla fina prinsessa 11 månader idag, stora tjejen!

Världens finaste tjej!

åter till vardagen!

Så var det måndag igen! Just denna måndagen har inte blivit som alla andra måndagar dock, inte helt iallafall. Har ju varit sjuka hela familjen utom Ronja den senaste veckan så det är mycket som inte hunnits med att göra här hemma. Jag har tex inte tvättat sen i tisdags, inte städat vare sig golv, toaletter eller annat och det som vanligtvis görs dagligen eller löpande har blivit ogjort.

Tänkte först att då får jag göra detta idag när jag är hemma med Ronja hela dagen. Men min snälla dotter sa till redan i förmiddags att det skulle jag inte alls. Hon vaknade efter sin sovstund redan kl 10 så sen var det liksom ingen idé. Fast jag var ganska nöjd för det. Känns som att det behövdes lite vila också. Jag har trots allt tvättat 2 omgångar, fixat med disken, plockat och skrivit matlista och ska dessutom storhandla ikväll. Skönt att iallafall Ronja inser att alla måsten inte alltid är just måsten.

Om ca 30 min kommer M hem från jobbet och avlöser mig så jag kan hämta Wilmer. Hade det varit fint väder idag hade det sen blivit 9 km på galgberget, men med tanke på vädret så hoppar jag det. Är så lerigt och halt på slingan nu efter kyla och snö. Funderade först på gymmet, men det är så mycket folk där vid 16-tiden så det hoppar jag. Kände mig lite lat, men insåg samtidigt att det kan vara bra med en vildodag. Jag sprang ju trots allt 7 km igår efter att ha haft uppehåll pga magsjukan. Det enda lilla "problemet" är dock att min tanke är att springa milen denna veckan så nu vet jag inte riktigt hur jag ska lägga upp veckans träning för att den ska bli bra. Värsta problemet eller hur ;-) Knäppt hur träningsberoende man kan bli så snabbt. Fast å andra sidan har jag ju inte riktigt något val...

Nu ska jag ta nåt att äta så jag orkar eftermiddagen!

... och sjukare blev det...

Tyvärr räckte inte mina tummar till för att hålla magsjukan borta. Bara några timmar efter sista inlägget så hade även jag insjuknat och var rejält däckad. 2 magsjuka föräldrar innebar lite problem för våra barn, men tack vare vår fantastiska familj så blev vi snart barnfria och barnen fick lite extra uppmärksamhet än vanligt :-) Tusen tack för all hjälp!

Nu hinner jag tyvärr inte skriva mer just nu, men återkommer kanske senare under dagen.

sjukt var det här...

Blev väckt inatt vid 0-tiden av att Marcus kommer in och säger nåt. Jag tycker först att han säger att Wilmer har kräkt, men fattar snart att det är han som kräkt... Så upp ur sängen, blåsa upp extrasängen och bädda till sjuklingen, bära in Wilmer till vår säng och säga godnatt till Marcus som fick tillbringa natten i Wilmers rum, medan jag och barnen sov i vårt.

Trodde verkligen att resten av familjen klarat sig. Wilmer kräktes ju bara 1 gång i söndags, hade 38 i feber i måndags, men har sen varit som vanligt och ätit som vanligt... Men vi hade tydligen fel :-( Hoppas nu bara att jag och Ronja klarar oss!

Det blir mao en lugn dag idag. Jag hade tänkt fixa lite idag medan Wilmer var hos fia, men det får bli en annan dag. Vi har iallafall kommit ut en sväng i det fina vädret tillsammans med Tilda och Molly. Skönt!

Nu ska jag underhålla min son som känns lite understimulerad efter att ha varit hemma från fia 2 dagar och kyrkis 1 dag. Tur att han iallafall fick busa av sig med Caroline igår. Apropå det så var filmen bra, kommer inte ihåg vad den heter, men det var den med Matt Damon... Kan rekommenderas!!

framsteg

Ibland känns livet lite lättare än annars. Just nu är en sån tid!

Igår skrev jag att jag vid fint väder skulle springa 5 km på galgberget... Det blev inte fint väder, men istället 8 km. Så skönt och så nöjd jag var efteråt! Hade som mål att springa 8 km på löpbandet denna veckan och 5 km ute, så det känns ju fantastiskt skönt att ha sprungit 8 km ute redan på måndagen. Nära milen nu, fast 13 km kvar till göteborgsvarvet... men men det är ju ett tag kvar....

Just nu sitter jag i soffan, wilmer sitter bredvid och ser på nalle puh och ronja sover i vagnen utanför. Känns det igen? ;-) Tyvärr fick Ronja hoppa babysimmet idag. Wilmer hade lite feber igår så jag håller honom hemma från kyrkis och med barnvaktsbrist så fick det bli så :-( Fast istället har vi precis varit ute på en timmes promenad i det fina vädret, underbart!

Idag slutar marcus 13 och då tänkte jag bege mig till gymmet för lite styrka. Har inte kört styrka på 2 veckor så det känns verkligen som att det behövs. Ska bli skönt. Vid halv fem kommer sen Caroline på besök för att passa de fina barnen när jag och marcus ska på bio och fira vår 6-årsdag :-) Har inte varit på bio sen jag var höggravid med wilmer :-o Ska bli mysigt!

Apropå bio så ska jag boka biljetterna nu. Vågade inte boka tidigare pga wilmers sjukdom med risk för att någon mer skulle bli sjuk...

Barnens helg i bilder

Just nu: Ronja ligger för att somna ute i vagnen, Wilmer sitter i soffan och ser einsteins på tv och jag tänkte blogga lite om helgen.

Wilmer är hemma från fia idag eftersom han kräktes igår och inte är riktigt pigg. Hoppas att han är ok och det verkar så iallafall. Håller mina tummar att det inte blir fler kräkningar.

Wilmer roade sig med att placera ut sina gosedjur i stolarna kring köksbordet. I Ronjas stol fanns det plats för två.

Ronja busar med Wilmers napp när han sovit klart i soffan. Just när det är Ronja som busar är det helt ok tycker Wilmer som mest skrattar :-)

Ronja står på händerna och tjuter av skratt!

Idag: En sjuk Wilmer får ha napp...

Ronja busar i kojan

Idag blir således en lugn dag. Jag hoppas på att Wilmer är frisk och att Marcus kommer hem i tid så jag kan träna. är lite sugen på att ta 5km på galgberget, men vill isåfall ha fint väder. Får avvakta och se... Vid trist väder får det bli löpintervaller på löpbandet istället.

Rutiner, planering och förberedelser

Är det något som jag inte är särskilt bra på så är det på många sätt att inte våga släppa kontrollen och att inte vara strukturerad. Detta är dock något som jag uppskattar mer och mer sen vi fick barn. Är det någon gång i mitt liv hittills som krävt rutiner, planering och förberedelser så är det nu. Och jag ÄLSKAR det! Framförallt i de situationer när jag märker att det ger resultat och det gör det ju i stort sett hela tiden.

Just nu sitter jag i soffan och kan slappa precis hur mycket jag vill trots att jag är ensam hemma med båda barnen. Båda barnen, plus jag själv, har ätit frukost och fått på nya kläder, vi har dessutom städat och lekt så mycket så Ronja nu sover i vagnen utanför. Leksakerna är undanplockade av Wilmer så han har fått ta fram sin tågbana. Nu kan vi snart leka tillsammans bara vi två tills Ronja vaknar vid 11 och ska äta lunch. Jag älskar som sagt rutiner. Det är skönt att veta att dagen rullar på utan bekymmer (om inget väldigt oväntat då såklart). Vi kommer få mat, vi kommer få tid för att mysa och för att slappa och vi kommer vara nöjda när dagen är slut.

Så kort sagt skulle jag väl vilja säga att jag är väldigt nöjd med mitt (strukturerade) liv och att rutiner hjälper väldigt i mitt liv som mamma. Att vara konsekvent är inte alla gånger lätt, men när det ger resultat så är det värt allt slit och mycket till!

Ha en trevlig helg alla! Denna helgen innebär för egen del melodifestival (såklart!) och fest för Caroline, samt att Therese kommer hit. Ser mao fram emot ett kul helg!

livet löser sig

Jag blir med jämna mellanrum positivt överraskad av att saker i livet löser sig enklare eller bättre än man kunnat ana. Ofta handlar det bara om att inte stressa eller att utgå från att något inte löser sig. Och ibland ska man ha tur. Ibland löser det sig mycket bättre än man vågat ana, och känslan är varje gång en stor lättnad. Ibland blir det tyvärr att saker löser sig på andras bekostnad, men tyvärr är det väl också en del av livet man måste acceptera. Svårt att alltid vara enbart glad när inte andra är lika glada, men jag tänker samtidigt inte vara glad och lättad för det.

Livet löser sig bättre än väntat ibland och visst är det fantastiskt skönt när det gör det!

Enkelt och smaskigt: Torsk och potatis i ugn

Tänkte jag skulle bjuda på ett middagstips som just intagits här hemma. Det är en enkel fiskrätt som är perfekt att förebereda och så fantastiskt god. En enkel rätt som sagt, men den passar till både vardag och helg tycker jag. Till helgen lägger jag till lite vin i gratängen och dricker upp resten i ett glas till maten, smaskens!

Torsk och potatis i ugn ca 4 port
(Det är mycket godare än det låter!)

10-12 potatisar (kalla ,kokta)
1 frp fryst torskblock á 400g (tinat)
1 purjolök
ca 10 cocktailtomater
1 lätt CF
1 CF
1 CF paprika/chili
ca 1 tsk citronsaft
ev en skvätt vitt vin
salt
peppar
paprikapulver
ev chilipulver

Sätt ugnen på 200 grader. Skär den kokta kalla potatisen i kuber och lägg i botten av en gratängform. Skär den tinade fisken i små kuber och fördela över potatisen. Halvera tomaterna, strimla purjolöken. Blanda CF med tomat, lök, citronsaft, ev vin och kryddor efter smak i en bunke. Bred blandningen över fisken. Lägg på aluminiumfolie och ställ in i ugnen ca 30 min (ta bort folien de sista minutrarna). Färdigt!


Tyvärr har jag ingen bild tagen idag, men jag hoppas någon nappade ändå ;-)

En önskan - men vägen dit?

Idag snurrar tankarna för fullt i huvudet... Ibland hade det varit mycket mycket skönt med en anonym blogg för att kunna skriva av mig mina funderingar och tankar. Idag är en sån dag!

Jag har en önskan, men vet inte inte alls om den kommer att bli uppfylld eller inte. Chansen finns, men avgörandet ligger inte i mina händer så vad kan jag göra. Jag brukar tänka att jag måste acceptera att jag inte kan påverka allt. Men om jag kan påverka då? Hur kan jag påverka, om jag nu kan det? Svår fråga och jag vet inte hur jag ska få svar. Påverkar jag genom att fråga om jag kan påverka? Shit vad tankarna går och va jobbigt det är när jag inte vet om jag kan påverka eller inte... Är beslutet redan taget eller har jag en chans att få säga mitt och vad ska jag isåfall säga?

...

sorry för ett antagligen totalt förvirrat meddelande! Men jag kände att jag var tvungen att få ur mig lite iallafall...

En unge i minuten

ojojoj, vilka starka känslor. Jag har precis sett "en unge i minuten" på tv4play och känner mig helt mörbultad känslomässigt. Tänk att ett program kan ge såna starka känslor: lycka, rädsla, kärlek, allt på samma gång. Jag rekommenderar starkt att se det om ni missat. Måste dock varna för dramatiska och starkt känslofyllda scener.

I avsnittet är det två par som ska föda barn. Det ena sker vaginalt och det andra med snitt. Eftersom jag varit med om båda så kunde jag identifiera mig med båda och förlossningarna gav mig så enormt starka känslor. Värst får jag ju dock säga att snittet gav.

Scenen med repliken "nu trycker vi på knappen" är så enormt stark. Jag satt och skakade vid datorn och det stockade sig i halsen. Kände smärtan, ångesten och rädslan i hela kroppen. Det var många känslor som for i genom kroppen när beslutet om ett akut snitt togs. Jag var så så rädd, mycket lättad att bebisen äntligen skulle ute, men enormt rädd och ensam. Konstigt att man kan känna sig ensam med så många människor omkring mig, men den känslan fanns ändå. Jag hade ju turen att få marcus med mig in i operationssalen, men eftersom jag fick sövas fick han lämna rummet innan snittet gjordes. Så konstigt att se det på tv och få såna känslor, men samtidigt lyckliga känslor och en känsla av samhörighet. För det får mig ännu mer att inse att det är så många som går igenom samma sak och att det i de allra flesta fall går bra. Jag fick ju vänta lite extra med att träffa Ronja eftersom de la in henne på avd 17 (neonatal), men när jag väl fick se henne var lyckan total. Den känslan hade jag för ingen smärta i världen velat vara utan. Den känslan slår bort all rädsla och all smärta. Eller tja slår bort är ju egentligen helt fel, för de känslorna är minst lika starka. Men jag menar att den lyckan ger de andra känslorna en mening.

Den andra förlossingen var som sagt en "normal" vaginal. Där fick jag de starkaste känslorna först vid krystningsskedet, den där känslan att "nu ger jag upp" är tydligen en enormt vanlig känsla. Konstigt egentligen få den när det är så nära, efter att först som i vårt fall flera dygn av värkar och över ett dygn på förlossningen. Men som sagt känslan att vilja ge upp fanns där även för mig. Jag minns att jag kände att jag helst av allt ville åka hem, lägga mig på soffan och vila lite så kunde vi vänta lite med bebisen.... Turligt nog var det ingen annan som tyckte min idé var något vidare så några minuter senare så var Wilmer ute. Och den känslan, när jag inser att bebisen är ute, den är enormt stark och så stor. Jag kände sån lättnad och kärlek på samma gång och kunde inte riktigt fatta att det var en bebis, och att han dessutom var vår, bara vår.

Efter att ha sett programmet är det svårt att inte känna en längtan efter fler barn. Lite konstigt, för under programmet kände jag till en början så enormt rädsla och smärta, men just det där sista, när målet är nått och bebisen är ute, det skår ju allt, ALLT.

... så men andra ord: har du inte sett avsnittet så missa det inte. Jag tänker definitivt se resterande avsnitt!

Wilmer 4 dagar gammal, första morgonen hemma.

sämst på att slappa

Förstår inte ibland hur svårt det ska vara att bara vara.... Tänk om man vore man och kunde blunda för allt som behöver göras - om de ens ser det över huvudtaget?! Förlåt, jag ska inte generalisera, men det är lätt till när jag i samtal efter samtal med andra mammor kommer fram till samma slutsats...

Var ganska skönt i måndags faktiskt, när jag hade feber och mest låg stilla i soffan (förutom nödvändiga matningar och blöjbyten då förstås). Jag såg röran omkring mig här hemma: tvätten som behövde tvättas, väskorna som behövde packas upp, golven som behövde dammsugas, diskmaskinen som behövde fyllas mm mm. Men jag brydde mig inte, det störde mig inte! Konstig känsla, men sen slog det mig att det måste vara så det känns att vara man. Eller?! Det verkar ofta så i vilket fall ;-)

Istället för att jag fastnade här vid datorn som jag skrev i förra inlägget så har jag istället precis tvättat, plockat undan i köket och städat toaletten. Effektivitet är a och o när man har barn. Liksom planering och förberedelser. Det blir ju mycket enklare nu att fixa lunch när köket är rent och det blir en mysigare och lugnare eftermiddag när toan och tvätten redan är gjorda.

Klockan är nu tjugo i elva. Barnen sover fortfarande, men borde vakna ganska snart. När de vaknat är det lunchdags, det kurrar redan i magen på mig. Ser fram emot färsbiffarna, riset och tzatzikin som väntar i kylen! Sen blir det lite slapp och mys med barnen innan födelsedagsbarnet kommer på lite fikabesök. Vi har ju lovat, wilmer och jag, att baka semlor på hennes födelsedag, så idag är det bara att prestera...

Nu ska jag se om jag kan slappa bättre nu istället.... hej svejs!

må leva må leva

Måste givetvis börja dagens inlägg med att gratulera lillasyster Caroline på födelsedagen! Hipp hipp hurra!!!! Ser fram emot smaskig tacos ikväll!

Lillepojken är sjuk i feber, 39 grader :-( Just nu sover båda barnen, Wilmer på soffan och Ronja ute i vagnen. Jag passade på att röja upp medan de fortfarande var vakna så nu kan jag med gott samvete gosa ner mig i soffan med datorn.

Har som sagt varit mycket nu, inte så mycket stora saker, men saker mest hela tiden. Därav inte så mycket bloggande... Istället för att skriva om det som varit väljer jag istället att lämna veckan bakom mig. Inte för att den varit dålig utan för att jag helt enkelt känner mig mer motiverad att se framåt än bakåt....

Tänkte passa på att surfa runt lite nu medan barnen sover, så får jag se om jag får inspiration till ett funderande inlägg senare. Knäppt det där att jag alltid har så mycket funderingar på kvällarna men när jag sätter mig här så är de som bortblåsta.

mycket som händer

...dagarna rusar som vanligt förbi, ibland snabbare än annars. Just nu är det små saker hela tiden vilket gör att det inte blir så mycket tid över till annat som exempelvis att skriva här på bloggen.

Jag återkommer med funderingar som finns i mitt huvud när jag känner att jag har energi och tid nog att skriva ner dem... Kanske blir senare idag, kanske imorgon, kanske till helgen. Det får vi se!

Nu ska jag se skidor innan jag ska iväg en sväng med Ronja och kolla present till en Caroline som fyller år på fredag...