sämst på att slappa

Förstår inte ibland hur svårt det ska vara att bara vara.... Tänk om man vore man och kunde blunda för allt som behöver göras - om de ens ser det över huvudtaget?! Förlåt, jag ska inte generalisera, men det är lätt till när jag i samtal efter samtal med andra mammor kommer fram till samma slutsats...

Var ganska skönt i måndags faktiskt, när jag hade feber och mest låg stilla i soffan (förutom nödvändiga matningar och blöjbyten då förstås). Jag såg röran omkring mig här hemma: tvätten som behövde tvättas, väskorna som behövde packas upp, golven som behövde dammsugas, diskmaskinen som behövde fyllas mm mm. Men jag brydde mig inte, det störde mig inte! Konstig känsla, men sen slog det mig att det måste vara så det känns att vara man. Eller?! Det verkar ofta så i vilket fall ;-)

Istället för att jag fastnade här vid datorn som jag skrev i förra inlägget så har jag istället precis tvättat, plockat undan i köket och städat toaletten. Effektivitet är a och o när man har barn. Liksom planering och förberedelser. Det blir ju mycket enklare nu att fixa lunch när köket är rent och det blir en mysigare och lugnare eftermiddag när toan och tvätten redan är gjorda.

Klockan är nu tjugo i elva. Barnen sover fortfarande, men borde vakna ganska snart. När de vaknat är det lunchdags, det kurrar redan i magen på mig. Ser fram emot färsbiffarna, riset och tzatzikin som väntar i kylen! Sen blir det lite slapp och mys med barnen innan födelsedagsbarnet kommer på lite fikabesök. Vi har ju lovat, wilmer och jag, att baka semlor på hennes födelsedag, så idag är det bara att prestera...

Nu ska jag se om jag kan slappa bättre nu istället.... hej svejs!