vuxen

Diskuterade med Lina Å i lördags när man egentligen blir vuxen. Trots att jag nu börjar närma mig 30, har barn, sambo, fast jobb, bil och hus så känner jag mig inte ett dugg mer vuxen än jag gjorde när jag var 20.... Konstigt konstigt, men samtidigt ganska skönt. Vill ju dock inte hamna i nån fälla och se ut som en föråldrad ungdom heller. Har ju blivit mer vuxen, det vet jag ju. Jag bryr mig inte om småsaker på samma sätt som tidigare och framförallt så bryr jag mig inte lika mycket om vad andra tycker och tänker. Jag klär mig i det jag trivs i och har blivit betydligt mer bekväm av mig och tryggare i mig själv. Jag gör det jag trivs med, umgås med de jag verkligen vill umgås med och lever livet precis som jag vill. Kanske man kan kalla det för vuxet?

Nåväl, för att ta ett exempel på när man är vuxen så upptäckte jag ett idag. Jag var på sjukhuset med min prins Wilmer och insåg då att det ju nog måste klassas som ganska vuxet... Att det var jag som var där med min son och det var jag som skulle veta allt och att jag ju faktiskt har hans liv i mina händer. Det är lite häftigt. Nu var det ju dock ingen livsfarlig anledning till att vi besökte sjukhuset, utan vi var där för läkarbesök pga en hyfsat vanlig åkomma. Men ändå, just det där att han ju inte klarar sig utan mig och att det är jag som är hans allt (plus hans pappa) här i livet. Det är häftigt! Sen vill jag ju tillägga att det finns så många underbara människor runt omkring som vi är oändligt tacksamma för att de finns, det ska ni veta!

oj, det kanske blev lite flummigt idag, men jag kan ju inte bara vara vuxen ;-D