Underbara vänner

Ville bara skriva ett litet kort inlägg om hur underbart det är med vänner!

Har precis haft besök av blivande "thylenarna" Ewa och Calle som var i Halmstad på blixtbesök. Vi bjöd in på lunch och fika och vips så var 3 timmar förbiflugna. Jisses vad tiden gå fort när man har trevligt :-0

Igår var vi först på fika hos underbara Karin med familj i Haverdal och fick på köpet en träff med Malin och Kalle. Eftermiddagen och kvällen tillbringades sedan med Isa, Jonas och Ally. Det blev först glass och promenad på Möllegård och senare bad och grill på östra stranden.

Så härligt det är att umgås med sina fina vänner. Det kan man verkligen inte få nog utav. Tyvärr blir det ibland lite för lite av den varan. Vi (jag och M) pratade om detta häromdagen och bestämde att vi ska bli bättre på att ta tid till att hitta på saker både själva och med kompisar istället för att bara slappa på egen hand när vi är lediga. Vi brukar visserligen vara ganska duktiga på att hitta på saker, både själva och med andra. Men när man är med sina vänner inser man att det inte kan bli för mycket av det goda!

Med detta ville jag mest tacka all mina fantastiska vänner för att ni är just det, underbara fantastiska vänner!

Äntligen semester!

Nåja, inte för mig själv, men för Marcus! Så skönt det ska bli att vara hela familjen samlad i hela 3 veckor! Känner redan att det kommer att bli så bra :-) Wilmer och jag började dagen med att hälsa på hos Tina och hennes fina lille kisse Trulsa. W älskade Trulsa och det kan jag förstå. Tänk en katt som inte springer iväg när man vill klappa den (läs: dra i). Wilmer satte sig genast ner bredvid Trulsa och sa "tatten". Vilken stolt mamma han fick då! Tänkte att det kanske var så att han bara trodde att det var Casper som var "tatten", men vår smarta son är inte dum han, utan har insett att det finns fler "tatter" :-)

Efter en kort men mysig fika hemma hos Tina var det dags för att hämta upp semesterfiraren på Maxi. Vi åkte sedan raka vägen ut till Östra Stranden där vi spanade in det nya handikappbadet. Så fint det var!! Där kommer vi spendera flera (jag hoppas på solig semster) dagar de närmsta veckorna. Vi spelade sen en runda minigolf medan W snällt satt i vagnen och tittade på som vanligt. Vi avrundade sedan äventyret med en glass innan det bar hemåt. Vi hann precis sätta oss i bilen innan himlen öppnade sig.... Tänkte att det kan ju regna när vi ändå bara ska hem och mysa, så kan det vara fint sen!

Nu blir det myskväll här hemma med hemlagad pizza: lax&ruccola till mig och kebab till marcus. Detta blir serverat med varsitt glas rött på vår altan, kan inte bli mycket mysigare :-) Ser fram emot denna förträffliga start på semestern!

Får se hur mycket uppdaterat det blir de kommande dagarna, men annars så njuter jag bara av semestern!! (jag tänkte dock återkomma med bilder på Wilmer och Trulsa så fort jag lagt in dem på datorn)

Trevlig sommar på er

Jens & Idas bröllop

I lördags var det dags för bröllop mellan Jens och Ida - och vilket bröllop det var! Brud och brudgum var sagolikt vackra och det sken om dem hela dagen.

Själv började dagen som en helt vanlig dag med Wilmer-grejer, men sen kom Therese, Caroline, David och Mamma hit vid 11 för frisering och övriga förberedelser. Det är riktigt kul att få känna sig riktigt fin. Det blir ju inte för ofta nu för tiden, inte minst sen jag blev mamma. Men samtidigt så har jag ju wärldens wackraste son så det är inget jag gråter för egentligen. Men det gör det ännu mer roligt och spännande när man väl får tid och chans till att piffa till sig på riktigt. Jag känner att jag uppskattar det betydligt mer nu än jag gjorde innan.

Nog tjatat om det.... Vi fixade alltså iordning oss gemensamt hemma hos oss innan det blev en bilfärd i värsta regnovädret till Harplinge kyrka. Väl framme vid kyrkan duggade det bara lite lätt och lagom tills brudparet skulle traska in i kyrkan så slutade regnet, är det inte magiskt så säg! Vigselceremonin var jättevacker och det var inte många torra ögon, själv hade jag inga iallafall, riktigt vackert!

Efterföljande fest som hölls i Grötvik var också den sagolik, med massor av jättefina tal och många tårar, men framförallt mycket skratt. Roligare kväll får man leta efter! Jag har valt ut lite bilder, och eftersom det här ju är min blogg så är det många bilder på mig själv, haha ;-) Fast de vackraste på festen var ju självklart utan tvekan brudparet själva och jag är så tacksam att jag fick vara med och dela dagen med er, Jens och Ida. Se bara så vackra de är på bilderna! Och ska jag vara helt ärlig så kan inte ens en fotofantast som jag på något sätt fånga hur vackra de var i verkligheten!

Trixigt att fixa när man är ensam med bebis...

Sitter just nu och klurar ut hur jag ska gå vidare med dagen. Har en del som behöver fixas här hemma och förberedas inför Jens och Idas bröllop imorgon. Vilken tur att jag inte är inblandad mer i bröllopet än att vara gäst, för det räcker mer än nog idag. Inser så smått hur mycket det kommer bli när det är dags för en själv.... Kanske bra att vänta lite ;-)

Det som ska göras är att kolla så allt är framme (kläder, skor, hårgrejer etc), fixa paket, förbereda grillning inför ikväll, fixa pastasallad inför imorgon, fixa Wilmers saker inför barnpassning, duscha, öva på vår lilla "grej" mm. Kanske inte låter så mycket och det är det kanske inte egentligen. Men det blir genast så mycket trixigare när man är ensam hemma med en liten Wilmer. Vissa grejer är inga problem, men det är svårt att göra saker där man inte vill bli avbruten (som tex att måla naglarna). Usch vad jag låter som värsta fåfänga mamman! :-)

Jaja, en del är redan fixat. Nu till ett problem: det finns vissa saker som är svåra att göra när w är vaken, men det blir nästan ännu svårare att göra det när han sover eftersom jag inte vill riskera at han vaknar... Dilemma! Kom just i skrivandes stund på att det hade passat att duscha nu, men inser att jag kanske vill vänta till senare... hmmm.... ilandsproblem eller vad ;-)

Nåväl, det ska iallafall bli roligt att gå på bröllop imorgon. Vi har ju dessutom dragit ut på det hela lite så det blir ännu mer fest! Redan ikväll blir det grillning här hemma med systrarna 3, marcus, mamma och wilmer. Imorgon fm kommer sedan systrar 2, david och mamma hit igen och då blir det frisering, och uppklädning inför bröllopet. Då kommer det även att serveras lite somrig pastasallad och uppfriskande vin! Smarrigt värre va :-)

Sen är det dags för bröllop kl 14 och resten av dagen/natten. Jag önskar Jens och Ida en fantastisk bröllopsdag och ser fram emot att dela den!

trevlig helg på alla - hoppas er blir lika trevlig som jag hoppas min kommer bli!

Att börja jobba

Jag får många frågor ang hur det känns att börja jobba "snart" igen. Jag tänkte jag skulle redogöra för hur jag känner ang att börja jobba igen så alla vet ;-)

För det första känns det inte som "snart" eftersom jag hellre ser fram emot att njuta av de 2 månader som faktiskt är kvar. Jag kan dessutom tillägga att just uttrycket "börja jobba snart" eller "nu börjar det närma sig" eller "nu är det inte så långt kvar" i frågor om hur det känns att börja jobba efter föräldraledigheten ,började komma redan strax efter jag varit hemma halva tiden.... Så jag har ju börjat vänja mig vid frågan kan jag säga...

Jag svarar samma sak varje gång: jag tänker inte så mycket på det och det känns inte som snart (och sen säger jag hur lång tid det är kvar). Nu är det som sagt 2 månader och det känns länge även om jag vet att det går snabbt. 2 månader ledighet är en lång ledighet för mig, då jag i vanliga fall som max är ledig 3 veckor.

Nu undrar ni säkert om jag verkligen är ärlig när jag svarar som jag gör. Och som svar på det så är det faktiskt sant! Jag tänker egentligen inte mer på jobbet än de gånger då jag får frågan om hur det känns. De övriga gånger det kommer upp så brukar jag tänka på annat istället. Jag känner att jag hellre njuter av att vara ledig den här tiden än att tänka på att inte vara ledig sen.

Sen tror jag säkert att det gör sitt till att jag har ett jobb som jag trivs med. Jag tycker inte det känns jobbigt att börja jobba igen, utan inser att det kunde varit så mycket värre. För det första är jag glad över att jag faktiskt har ett jobb, och att sen ha ett jobb som jag trivs så fantastiskt bra med gör att jag känner mig väldigt lyckligt jobbad. Jag inbillar mig att detta är en stor anledning till att det inte känns jobbigt. Sen så vet jag ju även att det inte finns nåt alternativ. Vi skulle inte ha råd att inte jobba.

Nu är det väl tyvärr så att ni som läser det här inte tillhör den stora skaran som jag bara träffar ibland och som direkt frågar hur det känns att "snart" börja jobba, men iallafall ;-) Jag hoppas att iallafall ni nu förstår att jag istället för att gruva mig över att det "snart" är över istället njuter fullt ut av min föräldraledighet. För den kommer ju aldrig igen!

Carpe Diem

En dag på stranden...

Nåja, en dag var väl kanske att ta i, men en stund på stranden blev det iallafall idag! Vår vattentokiga son kunde inte hålla sig ifrån vattnet utan fick känna på det lite med pappas hjälp.
Här är lite bildbevis:

En lycklig mamma!

Var bara tvungen att göra ett inlägg om hur fantastiskt det är att vara mamma till en sån fantastisk kille som vår lille Wilmer. Jag misstänker att ni andra mammor håller med mig när jag skriver att det inte finns nåt mer fantastiskt i livet. Visserligen har ju testat långtifrån allt, men jag har mycket svårt att tro att det finns nåt som skulle kunna slå känslan av att vara förälder.


W håller just nu på att gå runt runt runt i vardagsrummet med sin bil samtidigt som han gör olika miner och ljud med sin mun. Tänk va häftigt det måste vara att märka att det låter så lustigt genom att vrida lite på läpparna på olika sätt... Nu har han stannat upp vid de stora fönstren och håller sig på fönsterbrädet. Och just som jag skrev det släppte han taget för nån sekund och stod fritt! Det är nära nu, han har styrkan och balansen för att kunna gå, han ska bara våga. Jag är ganska tacksam för att han inte gör det än...






Nu är han framme vid mig, säger "mama" och klättrar upp på mina ben... Finns det nåt mer fantastiskt så säg....

Skulle kunna skriva i oändlighet om hur fantastiskt det är att vara mamma till wärldens wackraste wilmer, men jag tror redan ni har förstått. Jag skulle kunna sitta en hel dag bara och titta på honom när han är på upptäcksfärd och inte tröttna för en sekund.


Trevlig helg på er alla! Nu blir det lite sovpromenad i det gråa sommarvädret.

syskonfunderingar

Jag tänkte jag skulle skriva några rader om hur jag känner angående eventuella syskon till Wilmer. Detta är en fråga som antagligen inte kommer att beröras särskilt mycket här på bloggen igen förrän jag (förhoppningsvis) är gravid igen. För egen del skulle jag inte ha några problem med att delge funderingar under vägen, men med hänsyn till pappan ifråga så väljer jag att inte skriva om det här på bloggen.

Som de flesta av er vet så är Wilmer resultatet av en IVF-behandling (provrörsbefruktning) pga att vi inte lyckats bli med barn på egen hand. Vi har numera 5 st befruktade ägg nedfrusna på curakliniken i malmö som väntar på att eventuellt få bli finaste syskonen till Wilmer.

Vi bestämde oss i samband med Wilmers födelse att vi skulle vänta tills Wilmer fyllt 1 år innan vi tog beslut på hur vi ska göra med syskonförsök. Vi valde att vänta 1 år pga att vi ville kunna fokusera och enbart njuta av W innan vi börjar oroa oss för eventuella syskon. Ett klokt beslut kan jag känna såhär i efterhand. Wilmer är nu 11 månader idag och hans ettårsdag börjar så smått närma sig och beslutet ska tas, eller iallafall diskuteras. Det känns tudelat. Å ena sidan känns det skönt att börja fundera på hur vi ska göra med syskon å andra sidan känns det skönt att slippa.... Det är så mycket känslor inblandade och det påverkar en (iallafall mig) väldigt mycket, mest hela tiden. Kanske svårt att förstå om man inte varit i sitsen själv, men så är det...

Tänkte jag skulle skriva lite om hur funderingarna har gått hittills och hur jag känner ang att ta beslutet om hur vi ska göra med syskon. Men just nu känner jag att det blev för mycket tankar och känslor på en gång så jag återkommer i ämnet. Detta blir mao det näst sista inlägget i frågan....

På återseende

ett skratt förlänger livet

Om det uttrycket stämmer så bör min livslängd förlängts bra många år sen jag fick Wilmer. Det går numera inte lång tid mellan skratten och det är fantastiskt kul att vara mamma. Att en sån liten krabat kan få en sån stor som jag (jag är ju faktiskt ändå snart 30 ;-)) att skratta så mycket och må så bra, det är verkligen fantastiskt!

Datoriserade tankar

Tänk om man kunde koppla ihop sin hjärna med sin dator. Va smidigt det hade varit. Har så många tankar och funderingar som jag skulle vilja få ner här på bloggen, men problemet är att de allt som oftast kommer till mig precis när jag ska sova. Givetvis så är tankarna borta när jag nästa dag sitter vid datorn... Va lätt det hade varit om det istället fanns en koppling mellan hjärnan och datorn som fick in alla mina tankar och funderingar så som det verkligen är istället för att jag ska försöka omvandla dem till ord.

Det är ganska fantastiskt hur många bra idéer man (iallafall jag) får när det är sovdags. Tror nästan att jag skulle kunna lösa världsfreden om den låg i mina händer då... Nej men skämt åsido. Det är lite synd att man inte tänker lika klart, lugnt och strukturerat annars som jag gör precis när jag ska sova. Allting ter sig så mycket enklare då. Den senaste veckan har jag tex löst hur vi ska få ordning på vår oreda härhemma, skrivit ett tal till en väns bröllop (som inte ens är planerat än ;-)) och kommit på en massa lösningar på diverse "problem".

Nä, nu får jag väl ta tillfället iakt att lägga mig och vila lite när Wilmer sover i sin vagn. Får se vad det blir för problem jag löser denna gång....

vuxen

Diskuterade med Lina Å i lördags när man egentligen blir vuxen. Trots att jag nu börjar närma mig 30, har barn, sambo, fast jobb, bil och hus så känner jag mig inte ett dugg mer vuxen än jag gjorde när jag var 20.... Konstigt konstigt, men samtidigt ganska skönt. Vill ju dock inte hamna i nån fälla och se ut som en föråldrad ungdom heller. Har ju blivit mer vuxen, det vet jag ju. Jag bryr mig inte om småsaker på samma sätt som tidigare och framförallt så bryr jag mig inte lika mycket om vad andra tycker och tänker. Jag klär mig i det jag trivs i och har blivit betydligt mer bekväm av mig och tryggare i mig själv. Jag gör det jag trivs med, umgås med de jag verkligen vill umgås med och lever livet precis som jag vill. Kanske man kan kalla det för vuxet?

Nåväl, för att ta ett exempel på när man är vuxen så upptäckte jag ett idag. Jag var på sjukhuset med min prins Wilmer och insåg då att det ju nog måste klassas som ganska vuxet... Att det var jag som var där med min son och det var jag som skulle veta allt och att jag ju faktiskt har hans liv i mina händer. Det är lite häftigt. Nu var det ju dock ingen livsfarlig anledning till att vi besökte sjukhuset, utan vi var där för läkarbesök pga en hyfsat vanlig åkomma. Men ändå, just det där att han ju inte klarar sig utan mig och att det är jag som är hans allt (plus hans pappa) här i livet. Det är häftigt! Sen vill jag ju tillägga att det finns så många underbara människor runt omkring som vi är oändligt tacksamma för att de finns, det ska ni veta!

oj, det kanske blev lite flummigt idag, men jag kan ju inte bara vara vuxen ;-D