jag vet att jag är tjatig, men ibland är de bara för söta våra små barn. Senaste exemplet:
W sitter på golvet och leker med sin tågbana, medan Ronja sitter i babysittern intill och tittar på. Mitt i lekandet vänder sig W mot R och går sen plötsligt iväg. Några sekunder senare är han tillbaka med en av Ronjas filtar i handen. Han lägger filten försiktigt på sin lillasyster och hon ler sådär nöjt mot honom som hon gör bara mot honom. När W rättat till filten några gånger så den ligger "som den ska" så är han nöjd och återgår till sin lek. Är han inte en fantastisk storebror så säg :-)
fredag 8 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar