en gång till?

När jag fött Wilmer så sa jag aldrig orden "aldrig igen". Jag sa visserligen att jag inte var så sugen på att gå igenom en förlossning med en gång, men att jag absolut kunde tänka mig att göra det igen. När jag låg på BB efter att Ronja fötts så kunde jag jag inte se att jag skulle våga mig igenom en förlossning till. Jag kände mig ordentligt rädd och tänkte att som det kändes då så ville jag inte ha fler barn. Inte för barnets skull, utan för att jag inte ville vara rädd en hel graviditet till.

Jag känner mig liksom lite snuvad på hela graviditeten med Ronja pga min rädsla. Min rädsla som jag inte pratade så mycket om, och som jag inte heller tänkte så mycket på till en början. Jag tänkte att det hade ju gått så bra sist och att ingen ändå skulle ta mig på allvar eftersom att "jag ju inte hade nåt att vara rädd för". Men rädd var jag, speciellt mot slutet, men det fanns ju ingen återvändo, inget alternativ. Bebisen skulle ju ut, och på nåt sätt så skulle det ju ske. De sista dagarna mådde jag verkligen inge vidare och med tanke på det var det väl tur att Ronja kom 2 dagar innan beräknad födsel och inte senare.

För att inte behöva gå igenom en till graviditet fylld av rädsla inför förlossningen, och framförallt för att jag överhuvudtaget ska våga bli gravid igen så har jag denna gången bestämt mig för att ta itu med problemet. Och det med detsamma. Jag har redan bokat tid med psykologen på bvc och ska i veckan ringa till förlossningen för att prata med barnmorskan som var med vid förlossningen. Jag känner att jag vill göra detta nu med detsamma så att jag kan reda ut mina tankar redan från början istället för att skjuta dem åt sidan som jag gjorde sist. Och jag vill ju kunna se att vi eventuellt i framtiden även med glädje ska kunna hoppas på ett tredje barn.

Med detta vill jag mest säga att: våga ta hjälp om du känner att du inte mår riktigt bra. Det är ingen annan som bestämmer om du mår dåligt eller inte, eller "hur mycket". Och även om du själv känner att det antagligen inte är nån fara, så skadar det ju aldrig att prata om det. Då har du ju iallfall gjort vad du kunnat....

Nu ska jag mysa med mina 2 killar i soffan medan lillasyster sött ligger och sover i sin vagninsats!