1 och 2

Jag har fått många frågor angående hur denna graviditeten känns jämfört med förra. Och jag ska vara så tråkig jag bara kan: Det känns helt annorlunda att vara gravid med barn nummer 2 än första gången.

varför tråkig tänker ni? Jo, för jag vet att jag störde mig lite när jag hörde mammor säga just det; att det känns helt annorlunda. För hur skulle det kunna göra det?!

Den stora skillnaden är inte det fyiska. Jag mår ungefär som sist, förutom att jag är lite större, lite tjockare, lite fetare och lite fulare ;-) Ja, ungefär så känner jag. Minns att jag kände mig jättefin sist och fick så många fina komplimanger. Nu känns det som sagt inte lika vackert. Fast visst är jag stolt över min mage. Mest tror jag det handlar om att jag inte har samma ork at göra mig fin som sist. Är ju mycket slapp hemma nu med wilmer istället... Plus att det är vinter. Blek och fet är ju ingen hit direkt...

Men som sagt, skillnaden är inte fysisk. Jag känner mig mycket mer fokuserad på det praktiska kring att få ett barn denna gången. Sist var det så mycket förväntningar kring att bli mamma och jag levde lite i en dröm. För i en verklighet går ju inte att riktigt att leva eftersom man inte kan vet hur det ska bli. Jag kände mig bra beredd och hade inga för höga förväntningar, men det går inte att föreställa sig hur det ska bli innan man är där... jag hade inga för höga förväntningar, snarare tvärtom! Alla de känslor som kom när wilmer föddes är inget jag kan beskriva och inget jag kunnat förvänta mig.

Denna gång vet jag hur det känns och därför blir det som sagt mer praktiska tankar. Och givetvis många frågor kring hur det kommer att kännas med ett syskon. vad blir lika och vad kommer att kännas annorlunda? Många frågor är det som snurrar i huvudet. Men i samma stund känner jag mig ändå lugnare än sist. Jag har ju liksom inte riktigt tid att tänka på det så mycket. Det är nån annan som tar upp all tid...

Nä, nu måste jag duscha. Ska få besök av Isa, Jonas och Ally idag som ska komma hit på mat och melodifestival. Trevligt!!