finaste Wilmer

sötsug eller välförtjänt avkoppling?

Jag gav mig själv godisförbud fram till Göteborgsvarvet nästa lördag. Det har inte varit några problem nu i veckan, men idag är det helt hemskt. Jag blir nästan tokig så godissugen jag är. Blev först lite rädd att jag är för sockerberoende, men lugnade ner mig själv när jag insåg att jag ju inte haft några problem att stå emot godis, kakor eller andra sötsaker tidigare i veckan. Tycker om att ha nåt att äta i tv-soffan, men det behöver inte vara något godis utan kan lika gärna vara popcorn, te eller frukt etc.

Sen fick jag en annan tanke. Jag tänker att det inte är godiset som sötsak jag är sugen på, utan känslan det ger mig. Efter en vecka med barn och alla måsten blir det en sorts "belöning" och egen avkoppling att få sitta utan barn i soffan och äta nåt gott. Jag är inte sugen på det söta i sig, utan just godiset. Har blivit så att varje fredag i stort sett består av godis framför teven efter barnen somnat. Eftersom marcus jobbar sent och båda är lika trötta så blir det ofta så och det är en vana som jag inte har nåt emot. Snarare tvärtom. Det är mysigt tycker jag med egentid och fredagsmys!

Ikväll fick det istället bli lite galiamelon och ett glas vatten (brukar ta ett glas vin annars, men jag har ju även alkoholförbud ;-)). Kanske ingen jättehit, men nu har jag klarat mig till 21:22 så då ska jag väl klara resten av kvällen. Lite jobbigt, fast samtidigt bra, att jag är för stolt för att ge upp för suget... För jag inser ju att det inte är nån fara att äta lite godis, men å andra sidan blir jag ju stolt och nöjd om jag klarar av att stå emot ;-)

Avslutningsvis så kan jag lova att det nästa lördag kommer blir en stor fet pizza och en välfylld godispåse till kvällsmat!

typiskt

Jag har ju inte varit så aktiv här det senaste... Idag har jag dock vid flera tillfällen gått in för att skriva ett inlägg, men varje gång har bloggen legat nere. Så testade jag nu när jag precis ska se på criminal minds och nu funkade det. Typiskt! Återkommer i reklampausen!

systerbesök och trädgårdsmys

Detta får bli ett kort inlägg eftersom jag har en precis somnad dotter i famnen...

Vi har haft supermysbesök av Therese som kom igår och åkte i förmiddags. Alltid lika mysigt när hon kommer. Denna gång hann vi bla med en gemensam löprunda, gungning och affärsstrosande.

Therese puttar Wilmer "fort fort".

Jag och Ronja myser i solen medan grabbarna jobbar...

...Wilmer och Marcus klippte nämligen gräset!

Finaste tjejen kryper runt och klappar händerna.

Bästa dagmamman med fina bilder

Ni har väl inte missat att Wilmers dagmammor har en webbsida? http://dagmamman.dinstudio.se/news_1.html

Där finns fina bilder på alla barnen som uppdateras med jämna mellanrum. Gå gärna in och ta en titt. Just nu ligger det bland annat uppe en bild på barnen i vitsippedalen. Jag hoppas ni noterar Wilmers finfina mössa ;-)

Fullt fokus!

Nu när det börjar närma sig den 21 maj är jag fullt fokuserad på Göteborsgvarvet och vardagen ställs om för att det ska gå så bra som möjligt. Haha, känner mig som värsta nörden och lite halvt manisk, men det bjuder jag på. Vill ju bara att det ska gå bra och vill vara så bra förberedd som möjligt.

Med 2 veckor har jag gett mig själv godisförbud, alkoholförbud och en lite lugnare men välplanerad träning. Maten är även den välplanerad, med extra kolhydrater sista dagarna. Ska bli så kul, och jag vill lite mest ha det gjort. Inser att jag kommer vara äckligt nervös innan startskottet går, så mest av allt ser jag fram emot när jag sprungit en bit. Har sett en film på adidas webbsida där de filmat banan, känns gott att ha fått en liten bild av bansträckningen mer än på en karta.

Idag blir det lite löpning (5 km) och styrketräning. Har inte tränat på 2 dagar sen de 2 milen i torsdags. Märkligt att jag kan känns mig onyttig och otränad bara för att jag inte tränat på 2 dagar. Annat var det för några månader sen...

Nu blir det lite städ och annat här hemma innan gymmet öppnar först kl 11. Inga bra öppettider för småbarnsföräldrar ;-)

kladdig dotter och busiga barn

Tänkte bjuda på lite bilder på vår kladdiga dotter och några till på våra fina barn :-)

Ronja äter gröt

... och köttfärssås

Det är GOTT med mat tycker Ronja!

Ronjas nya favvoställe...

Busbarn :-)

Vår glada lilla bustjej

Trötta ben

Jag ska ju som jag nämnt tidigare springa Göteborgsvarvet den 21 maj. Fram tills igår morse hade jag som längst sprungit 14 km. Det kändes inte riktigt bra. Jag hade fått rådet att testa sträckan innan men tänkte att jag nog skulle nöja mig med 17-18 nånting. Resten går nog av bara farten på varvet tänkte jag. Och det hade det säkerligen gjort. Jag har läst och hört av många som bara sprungit ca 15 innan sitt första varv, så kan de så kan väl jag.

Men, sen blev jag bara så sugen på att testa. Jag kände att det hade varit så skönt att veta att jag kan, att jag kan springa hela varvet. Så Igår morse ritade jag upp en runda på 20 km på datorn och begav mig ut. Gick såklart utan problem första milen. Känns konstigt att skriva så, men det är så det känns nu, underbart! För bara några månader sen så kändes en mil som en stor utmaning och nu så springer jag det lätt utan problem. Tänk vilken skillnad lite disciplinerad träning kan göra!

Jag sprang iallafall på och det gick över förväntan. Den sista kilometern var den absolut värsta. Jag var trött i benen och framförallt så såg jag målet framför mig. Lääängtade för varje steg till att få stanna och sätta mig ner och njuta av att jag var klar... Misstänker att denna känslan kommer att vara ännu mycket starkare när det väl är dags på riktigt.

Nu sprang jag visserligen 1 km kortare än jag ska springa om 2 veckor, men nu vet jag att det går. Jag har ändrat mitt tidsmål från 2:30 till 2:15 och hoppas att det ska gå. Känns som att det hänger mycket på hur mycket jag behöver trängas och stoppas upp av andra löpare. Fördelen igår var ju att jag kunde springa helt i min egen takt. Och med fantastiska förutsättningar: skönt väder, lagom sluttningar och ingen trängsel lyckades jag ta mig fram 20 km på tiden 1:51.

Nu känner jag att jag sätter lite extra press på mig själv genom att skriva att jag sprungit en gång innan. Kan ju liksom inte skylla på att jag inte sprungit sträckan innan nu längre. Men å andra sidan så springer jag ju inte för nån annan än mig själv...

Ronja 1 år

Så har vår lilla tjej fyllt 1! Tiden går fortare än fort och jag kan inte riktigt fatta att hon redan är så stor. Min lilla tjej... Känns ju inte längesen jag stod där med testet i min hand och inte riktigt kunde fatta att det var 2 streck på stickan - och nu sitter jag här med en ettåring. Stanna tiden vill jag skrika ibland, man hinner inte njuta tillräckligt känns det som.

Tänkte bjuda på en liten bildkavaklad av firandet av vår lilla prinsessa:

Dagen innan födelsedagen kom mamma/mormor och firade.

Titta så här öppnar man visar Wilmer.

Något trött och oförstående på morgonen...

Wilmer visar återigen hur man öppnar presenter...

Titta! Det är en spelande fjärrkontroll

Ronja var mest fascinerad av pappret!

En glad tjej i vagnen efter att hon fått provsmaka Wilmers chokladglass på Möllegård!

Wilmer plockade vitsippor på vår runda i skogen.

Det blev mååånga paket på kalaset!

... så många att Ronja inte riktigt orkade med alla ;-)

... men papper orkar man alltid leka med!

Lite kladdigt efter fika med Tigerkaka. Hon är en riktig gottegris!

Elak mamma som sitter ute i solen och fotar dottern som får vara inne ;-)

Wilmer vilar fötterna på fotpallen efter ett kul kalas!

Tack för alla hälsningar och presenter som Ronja (och Wilmer) fått med anledning av hennes första födelsedag. Jag misstänker att detta året kommer att gå minst lika fort...

Imorgon...

... lovar jag att det ska komma ett nytt inlägg!

Det kommer bilder och text från Ronjas födelsedagsfirande. Hon har ju hunnit bli 1 år den lilla tjejjan. Jösses vad tiden går!

Nu ska jag sova. Ska bli skönt efter en blöt och kall kväll med vårrus. Känns skönt att jag lyckades slå nytt pers och nå mitt mål att komma under 25 min. Sprang in på 24 min, kul att se resultat av träningen :-)