tick tick tick

eller snarare kanske buff buff buff, eller nåt liknande.... Så lät det ungefär när vi igår fick lyssna på bebisens hjärta för första gången. Häftig känsla är det. För även om jag känner sparkar och andra rörelser mest hela tiden nu så är det nåt extra med att höra hjärtat slå!

Skönt också att alla värden såg bra ut. Magens mått låg precis på mittenkurvan, järnvärde bra, blodtrycket lågt och jag mår prima. Dock var barnmorskans kommentar "ja, du har ju inte gått upp för lite iallafall" kanske inte det roligaste ;-) Fast inte helt oväntat med tanke på vad jag ätit de senaste veckorna....

Just nu sitter jag hemma vid datorn medan wilmer springer runt med sin dinosauriemössa och jagar katten som vanligt. Känns lite tryggare nu iallafall när Casper börjat säga ifrån och wilmer fått respekt för honom... Wilmer är en liten polis och har stenkoll på katten. Klöser Casper på stolarna ska han ut; Wilmer springer snabbt fram till altandörren och försöker öppna med handtaget. Vi har insett att det är bra att vi alltid låser med nyckeln för det är inte långt kvar tills han lyckas öppna själv....

Om jag inte tidigare skrivit att jag har en fantastisk son så gör jag det nu. Tänk att man kan lyckas skapa ett sån underbar liten kille, det är mirakel det! Det är så häftigt nu också när han fattar mer och mer. Jag blir överraskad så gott som varje dag över saker som han lär sig. Kanske är så att det blir effektfullare eftersom han inte säger särskilt mycket. Men förstår det gör han - lite väl mycket ibland kanske....

avslutar med en vinterbild på wilmer på lekplatsen :-)