skärpning

ibland blir jag bara så trött på mig själv, att jag aldrig kan fatta...

För att ni ska förstå vad jag menar så ska jag berätta om måndagens trevliga (ja det är inte den det är fel på, tvärtom) händelse. Som ni nog förstått blir det inte så mycket av det sociala i mitt liv för tillfället. Det känns tyvärr som att tiden inte räcker till. Fast det borde den ju göra, och det gör den ju, om man bara vill. Det som hände igår var i alla fall att jag på morgonen fick ett mess av fina Tilda som frågade om vi inte kunde ses på stan för en fika istället för att ses hemma. Och vad tänker tröga jag då?! Jo, inte att oj va trevligt, utan istället oj va jobbigt!!! Jobbigt att behöva lägga ner ett par byxor och en tröja i väskan, jobbigt att cykla in till stan istället för dubbla vägen hem till vallås. Eller vad?? Som tur var insåg jag ganska snart min dumma inställning och packade mina kläder…

Resten av dagen såg jag fram emot fikan med Tilda och den blev mycket riktigt hur trevlig som helst. När jag cyklade hem försökte jag förstå varför jag så många gånger tänker att det är så jobbigt att göra saker efter jobbet. Men jag kom inte fram till nåt svar. Eller tja jag kom ju fram till att det antagligen har med ren bekvämlighet att göra. Men jag bestämde också en gång för alla att jag från och med nu inte ska tänka att det är jobbigt. Att jag ska tänka som jag gör i de flesta andra fall: tänka positivt. Det rimmar liksom inte i mitt huvud att jag som alltid lyckas ta fram det positiva i saker kan vara lika negativ när det gäller impulsiva saker. Men jag tror att det kanske kan ha lite att göra med mitt kontrollbehov och planeringssinne att göra. Jag behöver liksom lite tid för mig att smälta en idé. Fast jag vet ju å andra sidan att jag inte är ensam om detta… Och i själva verket så kan jag vara ganska snabb på att haka på impulsgrejer. Problemet ligger snarare i att jag innan jag tar beslutet ofta tänker att det är jobbigt att det inte blir som jag tänkt, istället för att tänka på om det är ett bra förslag eller inte.

Så Tilda, tack för att du skickade det där messet så jag fick fick bevisa för mig själv (som så många gånger förr) att det inte är nåt farligt med ändra planer, utan att det snarare kan bli riktigt trevligt J

Apropå fikan så fick jag lite mersmak minsann. Jösses va trevligt det är att fika utan barn, värsta lyxen ju. Vi konstaterade återigen att våra krav på lyx har sänkts radikalt sen vi fick våra små guldklimpar. Men det är ju verkligen bara en fördel! Vi får ta och göra om det där tycker jag. Det finns ju flera cafékuponger att utnyttja i njutahäftet - om Tilda eller nån annan är intresserad...