mums med våfflor

Har varit lite dålig med fotouppdatering på Wilmer. Här kommer iallafall ett foto på en våffelätande liten prins som är taget för ett par veckor sen....

i säljartagen

Sitter just och spanar in lite priser på olika möbler på blocket. Vi har lite grejer vi vill bli av med och tänkte det kunde vara bra att se vad priserna ligger på innan vi själva sätter vårt pris. Ska ta lite foto idag tänkte vi och sen lägga ut och hoppas på det bästa. Det som ska säljas är: malm huvudgavel i ek, glasbord och bäddsoffa. Är det någon som är intresserad så hör av er. Annars åker det ut på nätet så fort vi tagit fotona. Hoppas såklart att vi får sålt grejerna så vi kan köpa nytt soffbord. Får sätta lite trevliga priser...

Annars blir det en lugn dag idag. Har varit ute en stund med wilmer på lekplatsen i förmiddags när marcus var på innebandyn. W älskar verkligen att springa omkring ute, och visst är det skönt också! Nu sover lilla miraklet och m passar på att vila lite medan jag sitter här. Sen blir det som sagt förhoppningsvis fotografering av möblerna. Ikväll blir det lördagsparty till tusen för barnfamiljen, tacos och dansbandskampen, wihooo :-D fast visst är det mysigt, vi tänder lite ljus och har det så bra vi bara kan! Och just denna helgen känns det lite extra skönt att bara vara hemma. De närmsta 4 helgerna är nämligen redan uppbokade. Det var längesen vi hade en hel månad uppbokad minsann! Men så kul det ska bli med alla trevliga händelser. Jag berättar mer sen när helgerna närmar sig...

nä nu ska jag dra upp marcus ur soffan så vi får taget några foton....

trevlig helg på er!

skärpning

ibland blir jag bara så trött på mig själv, att jag aldrig kan fatta...

För att ni ska förstå vad jag menar så ska jag berätta om måndagens trevliga (ja det är inte den det är fel på, tvärtom) händelse. Som ni nog förstått blir det inte så mycket av det sociala i mitt liv för tillfället. Det känns tyvärr som att tiden inte räcker till. Fast det borde den ju göra, och det gör den ju, om man bara vill. Det som hände igår var i alla fall att jag på morgonen fick ett mess av fina Tilda som frågade om vi inte kunde ses på stan för en fika istället för att ses hemma. Och vad tänker tröga jag då?! Jo, inte att oj va trevligt, utan istället oj va jobbigt!!! Jobbigt att behöva lägga ner ett par byxor och en tröja i väskan, jobbigt att cykla in till stan istället för dubbla vägen hem till vallås. Eller vad?? Som tur var insåg jag ganska snart min dumma inställning och packade mina kläder…

Resten av dagen såg jag fram emot fikan med Tilda och den blev mycket riktigt hur trevlig som helst. När jag cyklade hem försökte jag förstå varför jag så många gånger tänker att det är så jobbigt att göra saker efter jobbet. Men jag kom inte fram till nåt svar. Eller tja jag kom ju fram till att det antagligen har med ren bekvämlighet att göra. Men jag bestämde också en gång för alla att jag från och med nu inte ska tänka att det är jobbigt. Att jag ska tänka som jag gör i de flesta andra fall: tänka positivt. Det rimmar liksom inte i mitt huvud att jag som alltid lyckas ta fram det positiva i saker kan vara lika negativ när det gäller impulsiva saker. Men jag tror att det kanske kan ha lite att göra med mitt kontrollbehov och planeringssinne att göra. Jag behöver liksom lite tid för mig att smälta en idé. Fast jag vet ju å andra sidan att jag inte är ensam om detta… Och i själva verket så kan jag vara ganska snabb på att haka på impulsgrejer. Problemet ligger snarare i att jag innan jag tar beslutet ofta tänker att det är jobbigt att det inte blir som jag tänkt, istället för att tänka på om det är ett bra förslag eller inte.

Så Tilda, tack för att du skickade det där messet så jag fick fick bevisa för mig själv (som så många gånger förr) att det inte är nåt farligt med ändra planer, utan att det snarare kan bli riktigt trevligt J

Apropå fikan så fick jag lite mersmak minsann. Jösses va trevligt det är att fika utan barn, värsta lyxen ju. Vi konstaterade återigen att våra krav på lyx har sänkts radikalt sen vi fick våra små guldklimpar. Men det är ju verkligen bara en fördel! Vi får ta och göra om det där tycker jag. Det finns ju flera cafékuponger att utnyttja i njutahäftet - om Tilda eller nån annan är intresserad...

lugn son med inte lika lugn mamma

vi fick äntligen våra bilder från babysimmet i veckan. Marcus fastnade för ett av korten, jag vet inte riktigt om jag tycker det är lika bra dock. avgör själva....

va skönt nu när jag kommit in i jobbet och lediga helger. Inte lika trött längre på kvällarna så det blir lite mer gjort här hemma, vilket är vädligt skönt. Har inte blivit mycket av den varan de första veckorna nämligen... Men nu så börjar det ta fart igen. Har ju en hel del som behöver röjas. En klädkammare som ska "byggas om" med inredning så fort vi får råd att handla på ikea. Att lite stänger och hyllor kan kosta så mycket.... men vi måste få lite ordning. Just nu ligger allt huller om buller och det gör lite ont i mig varje gång jag ska försöka hitta nåt där inne. Men nu har vi som sagt kommit igång lite igen med att hålla iordning här hemma och det är ju en start.... Tänkte vinna lite pengar också så vi har råd att köpa de där grejerna på ikea. Fast det är klart svårt när jag inte ens spelar... Får väl ta och skrapa en triss. Vi ska ju ha en triss-drive på maxi om nån vecka (v.43) så då får jag ta och skrapa hem miljonerna!

Ja, drömma kan man ju alltid... Fast egentligen är jag väldigt tacksam för det vi faktiskt har. Men man vill väl alltid ha mer. Men just nu är det mest att jag vill ha ordning. Som min kära vän Tilda brukar säga: är det stökigt här hemma är det stökigt inne i mig! Och precis så känns det! Problemet ligger väl i att vi inte har nån struktur i våra klädkammare och andra utrymmen. Hade behövt ha hit en expert som fixade så vi utnyttjade det maximalt.

Men! sluta tjata nu då. OK :-) Annars är livet underbart nu. Jag trivs som sagt på jobbet, har en fantastisk sambo, som är en minst lika fantastisk pappa till vårt lilla mirakel och bor hur bra som helst egentligen. Så det känns dumt att klaga på lite oreda....

Idag blir det kalas för marcus morfar och vi har utnyttjat förmiddagen till att maxi-handla, röja pappper och slappa lite. Det får man ju inte glömma!

Jag lägger med bilden, men döm mig inte för mycket. Skönt iallafall att Wilmer är så lugn när jag verkar allmänt lost....

tillbaks i verkligheten

ja som rubriken lyder så är jag nu tillbaka i verkligheten. 3 veckor har jag jobbat, och det har gått så fort! jag fattar inte vart tiden tar vägen! men kul är det. Jag var lite orolig att det skulle kännas konstigt och lite sorgligt, men som tur var har ingen av de känslorna infunnit sig. Skönt! Det känns framförallt kul, riktigt kul, att jobba igen. och sen får jag ju inte glömma att det känns lyxigt. Lyxigt att äta frukost i lugn och ro, att gå upp helt själv och bara styra mig själv hela (nästan) dagen. Det är riktigt skönt faktiskt.

jag trodde även att jag skulle sakna wilmer på jobbet. Men det har jag ju inte tid med... Däremot är det fantastiskt mysigt att komma hem varje dag och mötas av ett stort leende. Då smälter man som mamma kan jag lova!

Jag har varit urusel (värre än vanligt) på att uppdatera men hoppas som vanligt att det ska bli bättring. Har väl dock varit mycket nu de första veckorna. Mycket nytt på jobbet och sen är jag allt bra trött när jag kommer hem. Och jag vill ju hinna med Wilmermys också... Men jag ska försöka - lovar!

Jag tänkte även skriva mitt andra utlovade inlägg om syskonfunderingar. Jag kan väl lika väl passa på att göra ett dubbelinlägg. För vem vet när det annars blir av...

Som jag skrivit tidigare så bestämde vi oss redan innan Wilmer föddes att vi skulle vänta med att ens prata syskon tills efter hans 1-årsdag. och så blev det. Kändes riktigt skönt att bara njuta av wilmer och inte oroa sig inför framtiden. Men sen så kände vi att vi ville prata igenom vad vi hade för funderingar, eftersom vi väldigt gärna vill ha minst ett syskon till vår lilla prins. Vilka tidsplaner vi bestämde vill jag inte gå in på här, utan det är något vi vill hålla för oss själva. Men vi har iallafall bestämt oss för att försöka på egen hand ett tag innan vi eventuellt behöver ta kontakt med vården igen. Det vi har "bestämt" är alltså när vi vill börja försöka, hur länge och vad vi ska göra om det inte lyckas. Vi var som tur var helt överens så det blev inget svårt beslut. Men hur beslutet löd får ni som sagt inte veta. haha, va taskig jag känner mig. som en liten irriterande mygga som bara säger a men inte b. Men jag tror och hoppas att ni förstår. Jag återkommer i frågan när jag känner att jag vill och har något att berätta. Eller bara skriva av mig. Men just i detta ämnet så är vi ju 2 som bestämmer, så det blir nog inte så mycket... Fråga hellre om ni känner att ni vill. Jag tar aldrig illa upp när någon som vet om hur läget är frågar om jag vill prata om det. Däremot så kanske jag inte alltid svarar....

Nu ska jag sufra runt lite. Har ju inte gjort det på ett tag....

kramar