Har stilla börjat fatta...

Ja så är det - jag har sakta men säkert börjat fatta att vi ska få en bebis, en alldels ny liten bebis! Och det alldeles snart dessutom. Känns ju skönt att börja fatta det nu, sådär 1 vecka innan beräknad ankomst....

Det hela kom över mig när jag beslöt mig för att bädda i den nya syskonvagnen, shit jag började ju nästan lipa. Är hormonerna på helspänn eller ej?? jag lyckades sansa mig men känner mig aningens omtumlad. En bebis, så snart!

Det ska bli så otroligt spännande och när jag tittar på kläderna ser jag verkligen fram emot den lilles ankomst. Fast samtidigt får jag lite dåligt samvete. Sist hade jag vikt alla kläderna (alla NYA kläderna) fint, sorterat i storlek och i plagg. Nu låg de i en enda stor hög, visserligen utsorterat i storlek men ändå. Jag lyckades iallafall sortera kläderna lite fint. Men det känns fortfarande lite tråkigt att det känns som att vi inte donat så mycket för den lille älsklingen som snart ska komma. Jag höll därför lite extra länge i den nya fina gröna pyjamasen som vi köpt speciellt för vår lilla bebis. Och jag lovade samtidigt att jag minsann ska köpa nåt nytt fint så fort jag vet om det är en pojke eller flicka. Inte för att jag tror att bebisen bryr sig särskilt mycket, men jag gör det iallafall...

Just nu har jag lite ensamtid, underbart! Marcus är ju hemifrån 7-19 så det blir en heldag för mig och wilmer på fredagarna. Och med en höggravid mamma och en lekglad 1,5-åring så blir det många långa timmar. Så efter att ha insett att jag faktiskt får och kan ta hjäp så messade jag faster Linda, som gärna kom hit och hämtade prinsen. Så nu sitter jag här med en kopp kaffe och ska snart förbereda middagen i lugn och ro. Underbart skönt att vi har så många i vår närhet som mer än gärna hjälper till. Jag hoppas att ni vet att vi är otroligt glada att ni finns, även om vi inte behöver hjälp så ofta. Med tanke på att vår son är ett "enkelt" och nöjt barn och att vi har så bra arbetstider så har vi ju liksom aldrig behövt ha särskilt mycket hjälp i form av avlastning. Men jag misstänker att vi säkert kommer behöva lite mer avlastning när bebisen kommit, så då känns det skönt att veta att hjälpen finns där när vi behöver den. Tack!

nu ska jag som sagt strax börja förbereda middagen så den är klar när Linda och Wilmer är tillbaka.

ha en trevlig helg allihopa!