socialt isolerade

Ja, som rubriken antyder så skärmar vi av oss lite från omvärlden för tillfället. ja, åtminstone jag! Känner mig upp och ner mest hela tiden och när jag känner mig off är jag inte sugen på att träffa nån, eller att överhuvudtaget göra nånting. Då är det skönt att ha en snäll och fin son som märker av att mamma är lite trött och en fantastisk sambo som inte gnäller det minsta över mitt antisociala beteende.

Vi har telefonerna på ljudlöst och mobilen avstängd, så ta det inte personligt om vi inte svarar... Jag har givetvis uppåtdagar också, som igår till exenmpel. Vilken fantastisk dag. Jag är tacksam att mitt humör och vädergudarnas humör var samspelta så vi riktigt kunde njuta av gårdagen. Jag hade lite värkar från och till under dagen, men eftersom marcus var hemma och solen sken så gjorde det inte så mycket. jag slapp ju ta de tunga lassen och kunde mest bara njuta av att bara vara. Vi tog bla en tur till flygstaden, solade på altanen, fikade och grillade på utealtanen för första gången i år, och som sagt var mest bara njöt.

Nu när det inte är så långt kvar till bebis så känns det skönt att allt är ordnat rent praktiskt. Väskorna är packade, bilstolen och vagnen är framtagen, sängen sätts upp idag osv. Det enda som inte riktigt går att planera är hur det blir med wilmer. och det beror ju helt på när och hur förlossningen sätter igång. Fast vi har gått igenom lite olika scenarier och tror att det ska kunna flyta på smärtfritt. Det viktigaste är ju trots allt att wilmer är i goda händer, och det kommer han att vara hur det än blir :-) För det är ju honom jag tänker på mest nu när jag inte kan planera när förlossningen sätter igång. Jag hoppas att det blir så att vi kan säga hejdå som om det vore som vanligt. han brukar inte bry sig så mycket när vi går - så länge han får säga hejdå och vinka så brukar det gå smidigt till tusen. Så det hade varit skönt om vi får säga hejdå när han är vaken.

Idag blir nog en lugn dag. Wilmer är hos dagmamman till halv fyra och jag har hela dagen för mig själv.

Jag har en hel del tankar ang förlossningen och annat. Får se om jag tar det senare idag eller om det blir en annan dag. Eller om det inte blir alls om det inte hinns med. men nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sätta mig med tidningen i soffan och eventuellt till och med ta mig en liten sovpaus.

Har stilla börjat fatta...

Ja så är det - jag har sakta men säkert börjat fatta att vi ska få en bebis, en alldels ny liten bebis! Och det alldeles snart dessutom. Känns ju skönt att börja fatta det nu, sådär 1 vecka innan beräknad ankomst....

Det hela kom över mig när jag beslöt mig för att bädda i den nya syskonvagnen, shit jag började ju nästan lipa. Är hormonerna på helspänn eller ej?? jag lyckades sansa mig men känner mig aningens omtumlad. En bebis, så snart!

Det ska bli så otroligt spännande och när jag tittar på kläderna ser jag verkligen fram emot den lilles ankomst. Fast samtidigt får jag lite dåligt samvete. Sist hade jag vikt alla kläderna (alla NYA kläderna) fint, sorterat i storlek och i plagg. Nu låg de i en enda stor hög, visserligen utsorterat i storlek men ändå. Jag lyckades iallafall sortera kläderna lite fint. Men det känns fortfarande lite tråkigt att det känns som att vi inte donat så mycket för den lille älsklingen som snart ska komma. Jag höll därför lite extra länge i den nya fina gröna pyjamasen som vi köpt speciellt för vår lilla bebis. Och jag lovade samtidigt att jag minsann ska köpa nåt nytt fint så fort jag vet om det är en pojke eller flicka. Inte för att jag tror att bebisen bryr sig särskilt mycket, men jag gör det iallafall...

Just nu har jag lite ensamtid, underbart! Marcus är ju hemifrån 7-19 så det blir en heldag för mig och wilmer på fredagarna. Och med en höggravid mamma och en lekglad 1,5-åring så blir det många långa timmar. Så efter att ha insett att jag faktiskt får och kan ta hjäp så messade jag faster Linda, som gärna kom hit och hämtade prinsen. Så nu sitter jag här med en kopp kaffe och ska snart förbereda middagen i lugn och ro. Underbart skönt att vi har så många i vår närhet som mer än gärna hjälper till. Jag hoppas att ni vet att vi är otroligt glada att ni finns, även om vi inte behöver hjälp så ofta. Med tanke på att vår son är ett "enkelt" och nöjt barn och att vi har så bra arbetstider så har vi ju liksom aldrig behövt ha särskilt mycket hjälp i form av avlastning. Men jag misstänker att vi säkert kommer behöva lite mer avlastning när bebisen kommit, så då känns det skönt att veta att hjälpen finns där när vi behöver den. Tack!

nu ska jag som sagt strax börja förbereda middagen så den är klar när Linda och Wilmer är tillbaka.

ha en trevlig helg allihopa!

bulle i ugnen

ja, vi vet ju att wilmer ska bli storebror. Men vem är det egentligen som har bebisen i sin mage? Igår blev vår lille prins lite fundersam när även hans pappa hade en tjock mage....

busWilmer

Här kommer 2 typiska bilder på vår prins!

Den första visar hur det kan se ut när Wilmer äter fil som han älskar, men som han även tycker om att skvätta ut när han är mätt....

Den andra visar hur det brukar se ut här hemma när wilmer vill gå ut. Han går ut i hallen, sätter på sig sina skor, sin mössa om han hittar den, och går sen fram till ytterdörren och säger "hejrå". Det är tur att vi låser dörren....

leeeeeedig!!

så skönt det känns!! åtminstone än så länge...

Igår var alltså sista jobbdagen innan bebis kommer. Kan inte riktigt förklara hur det känns dock, för det vet jag inte ens själv. känns liksom både skönt, läskigt, spännnade och massa annat på en och samma gång. Som gesslefreak kanske jag skulle kunna sno hans fras "här kommer alla känslorna på en och samma gång".

Men mest är jag såklart nyfiken. Nyfiken på hur bebis kommer att vara, när bebis kommer, hur wilmer reagerar, om bebis är pojke eller flicka, om bebis vill sova, hur det kommer att kännas att vara hemma osv osv. Ser fram emot att få svar på mina frågor. Fast först ser jag fram emot en myshelg hemma med mina 2 prinsar och sen ser jag fram emot måndag. Måndag då jag ska vara hemma helt allena när marcus är på jobbet och wilmer är hos fia hela dagen. Underbart (om man får tycka så ;-)).

Såg att mitt senaste inlägg var för 1,5 månad sen. Inte så konstigt med tanke på hur trött jag varit och knappt satt på datorn på kvällarna. Men nu hoppas jag få lite mer tid över. Eller tja, jag inser ju att det inte kommer bli mer tid när vi snart har 2 små. Men jag har ju iallafall lite mer hemmatid :-)

Tänkte jag skulle göra lite bildinlägg ibland också, så öven om jag inte känner att jag har nåt att skriva, eller helt enkelt inte orkar så kan jag iallafall dela av mig lite :-)

Ha en trevlig helg allihop!